whatever

Då och då kommer man till samma punkt i sitt liv. Då man inser att endel personer bryr sig mindre om en än vad man bryr sig om dom. Orättvist men sant. Jag blir inte ens upprörd, jag suckar bara för att det börjar bli tjatigt. Från och med nu ska jag bry mig om folk som bryr sig om mig, det låter väl bra va?

PS, Bengt är en förskräcklig människa. Idag försökte han få mig att se löjlig ut bara för att jag hade påpekat att "på tullängen har vi inga läxor". Hans exakta ord var "och den första reaktionen när jag nämnde läxan var 'men på tullängen har vi inga läxor' (sades med otroligt fjantig och tillgjord röst) jag nämner inga namn men..." sen pekade han lite halvt på mig samtidigt som han tittade på mig och flinade. Gubbe.