Att springa

Det river, klöser och bränner. Jag vill springa, skrika och hoppa. Det kändes som för mycket kir och att gå ensam genom slottsparken once again. Samma besvikna känsla, samma del av mig som blev mer till sten. Så jag sprang. Över tybblebron och runt. Och nu känns det lite bättre. Frustrationen och ilskan rann av mig i takt med svetten. Nu tänker jag sitta här och lyssna på Idlewild Blue resten av kvällen, tills folk slutar svika.